Heej godingar! Det var sjukt länge sen jag skrev ett tanke/åsikts/ärligt inlägg här men nu kommer äntligen ett. Jag har haft tankar och ideer för sådana inlägg hur många gånger som helst men det har aldrig blivit av. Det är verkligen så att när jag har idéer på bra inlägg har jag inte tid och när jag har tid och tänker ”nu ska jag bomba med inlägg till hela veckan, jag kan ju till och med tidsinställa några till nästa vecka." (jag är hyfsat usel på att tidsinställa och planera långt framåt) .. då när jag sätter mig framför datorn blir det typ ”Ehh.. vad var det jag tänkte på?" Också slösar jag bort tiden på onödiga saker i stället, haha. Men nu ÄNTLIGEN ska jag försöka skriva ett.

Det här inlägget kommer då att handla om att kunna vara nöjd med sig själv. Då menar jag inte bara utseende utan allt ihop; betyg, sport, utseende (bara för det kommer jag inte på mer) men ja.. allt.

Jag har ganska svårt att vara nöjd med mig själv, främst med saker som inte har med utseende att göra. Inte så att jag är sjukt nöjd med hur jag ser ut och tycker att jag är snygg och så, absolut inte (även om jag tycker att det är sjukt dumt att man typ måste vara missnöjd med hur man ser ut), men jag bryr mig inte så mycket om det längre, det är inte så mycket att göra åt hur man ser ut och det är ju inte viktigt egentligen heller. Jag duger liksom. Men med saker som betyg och sport har jag mycket svårare att bli nöjd och stolt över vad jag gör. Jag har ganska lätt för mig i skolan, jag har lätt för att lära mig saker och jag pluggar och så. Så jag har rätt bra betyg, i alla fall tycker jag själv det. Det är inte alls så att jag måste ha A på alla prov och uppgifter för att bli nöjd, men jag tycker ofta att jag kan bättre än jag gör. Det blir också ofta så att jag blir först väldigt glad men sen tänker jag ”Men alla klarade ju det, alla fick ju det betyget , det var väl inget speciellt att jag också klarade det". Även om jag vet att jag kämpade hårt eller att det betyget var mitt mål på det provet så kan jag inte riktigt bli glad för det. Inte så att jag blir missnöjd, men inte heller glad. Jag har ganska höga krav på mig själv när det gäller betyg, jag vet vad jag kan klara och då måste jag också klara det som jag vet att jag kan för att bli nöjd. Det är ju i och för sig bra att jag alltid försöker göra mitt bästa, men det blir lätt stressigt. Vi har ju rätt mycket läxor, inlämningar och prov (+alla andra småuppgifter) och då går det inte att göra det allra bästa man kan på varenda uppgift. Vissa dagar går det inte att göra saker lika bra som man hade kunnat göra dem andra dagar och så är det. Men det är ju sällan man tänker så. I stället för att tänka "Grymt att jag bara var ett poäng i från full pott" så tänker jag då "Varför var jag ett poäng i från?" vilket ju är sjukt dumt egentligen.

Ett lite rörigt inlägg men det jag försökte säga var att så länge man gjort sitt bästa så ska man vara nöjd och stolt. Jag tror att det är många som har höga krav på sig själv eller har svårt att bli nöjda över sig själva och vad de gör så jag hoppas att ni kanske tog till er lite. Eller tänkte efter i alla fall.

Kram!